Signed by annapanna

Japp, ni hör rätt. Snart en hel veckas semester. Tänka sig. Den senaste tiden har jag ägnat åt att jobba och tvätta. Vi börjar få in ett mönster här, Polly och jag. Morgon ca klockan 5.45, jag stiger upp. Då, eller lite senare under dagen (sisådär varannan dag) spyr hon upp hårbollar och annat gojs på min säng. Jag är på jobbet i 9 timmar, sedan kommer jag hem och håller tummarna för att det ska finnas en liten lucka i tvättiderna. Lyckas hitta en sådan och springer upp och ner till tvättstugan med lakan och överkast. Åh, vad jag saknar en skrubb där jag skulle kunna slänga in allt som jag inte vill ha framme i mina 48 kvadratmeter. Balkongen, tja kanske, men börjar det regna så är det mindre trevligt sen.

Om drygt en vecka sätter jag mig i skolbänken igen. Mycket självständigt arbete. Då kan jag tvätta precis när jag vill!

Avsaknade av bakfylla på självaste midsommardagen fick mig att skutta upp i förmiddags och gå och träna. Se där, se där, tänker ni. Kanske är hon på väg att bli vuxen. Fast jag ska vara ärlig, jag vet inte om hasandet till köket klockan 11 i förmiddags kan kallas ett skutt riktigt.. och träning varade inte mer än 30 minuter. Men skönt var det. Var helt själv på gymmet, så jag satte i mina hörlurar i trampapparaten och sjöng högt med till midsommarfirandet på TV. När jag kom hem tänkte jag unna mig en onyttig kopp kaffe. Vatten i kokaren, hällde i kaffepulver i muggen och så mjölk. Mmm. Tog en stor klunk och kände hur en iskall blandning av dessa komponenter slingrade sig ner i halsen på mig. Var tvungen att spotta ut det jag kunde. Ni vet, när man förväntar sig något helt annat. Smaklökarna är redan fullständigt inställda på något och så stämmer det inte alls. Nästa gång ska jag inte glömma att sätta på värmen till vattnet.

Jag tillbringar midsommarafton i lugnan ro, solhatten är på, balkongdörren öppen och det osar av renskav i köket. Temat för dagen skulle kunna vara "Norrland möter medelhavet". Stekte upp renskav med kantareller och gjorde färskpotatismos till det. Ett glas gott rödvin, en bok och solen. Grannarna sitter också ute på sin balkong. Det är ett par som är 85 och 90 år, pigga och glada som två femtonåringar en fredagskväll. Det är så fint!

A är saknad idag. Och havet. Under min barndom var midsommar lika med skärgård, midsommarstång och färskpotatis med dill. Ett dopp från bryggan efter lunchen och sedan lekar hela kvällen. Så vill jag att mina barn ska ha det. Dom som ännu inte finns. Jag ser en pimpad fiskebod framför mig, kanske på västkusten eller Gotland.. med vitbetsade trägolv och sovloft. Brygga precis utanför med en liten segelbåt förtöjd. Det blir bra det.

Klockan 9.15 ringde vaktmästaren på. Jag har aldrig träffat honom förut, och blev glatt överraskad av hans trevlighet, och käckhet. Så himla käck! Jag frågade om en sak gick att ordna, hans svar var då: "allt går utom småbarn". Han borde skriva en bok á la Mia Törnblom och peppa människor med sin positiva inställning.
Så, hans tidiga besök fick upp mig ur sängen. Klockan är snart halv tolv och jag har redan hunnit äta frukost, läsa några sidor ur "Borta bäst" av Sara Kadefors och tvättat mitt hår i illamåendefrakallande bananschampo från Body Shop. Trots två inpackningar är det fortfarande tovigt efter fjällhelgen. Glömde både borste och balsam.

Nu ska Miss Pizzaface ut och handla dietmat till katten, bestående av torsk, ris och morotspuré, och sedan dricka ett glas vin i eftermiddagssolen med E! Fyra dagar kvar av semestern..

Det där var ordentligt deprimerande, med ansiktsbehandlingen. Mitt förtidsklimakterie eller vad det än må vara har gjort att jag har drabbats av VUXEN-ACNE. Japp. Det är precis så sorgligt som det låter. Min naiva förhoppning var att jag skulle gå till hud-fén och sen skulle allt vara bra. Men icket. Hon var duktigt, inte det. Men jag blev samtidigt upplyst om den bistra verkligheten som innebär att det förmodligen kommer ta tid att få bukt på problemet. Suck. Imorgon bitti ska jag se till att hamna först i telefonkön till vårdcentralen och be dom fixa det här! Tydligen kan man vid mycket stress få brist på ett ämne som kan leda till acne och viktuppgång. För det behöver man medicin. Medicin får man hos läkaren. Visst är det komiskt, man stressar med jobb för att få mer stålar men i slutändan blir man inte mycket rikare eftersom man sen måste åtgärda diverse effekter av stressen. Den som gapar efter för mycket...
När jag kom hem var det hög tid att äta, jag stekte upp halloumiost och gjorde en sallad. Men det gick inte, fetten som dröp från osten påminde så brutalt om min feta hy så jag mådde lite illa och knaprade i mig desto mer sallad.

En annan som inte är helt hundra är kära kittycat. Hon har något problem med magen (jag behöver inte gå in på detaljer), men jag har tvättat ungefär fem maskiner sedan i måndags. Botten upp och glad midsommar!

Jag var ute med Polly på altanen, min plan var att sätta mig i en solstol, läsa en bok och dricka mitt mintté och så skulle Polly lägga sig lugnt bredvid mig och njuta av solens strålar. Tji fick jag, hon ville så klart på upptäcksfärd så jag fick snällt hänga med i hennes tempo. Efter kanske en timme gick vi in igen. Hon tvättar sig noggrant och jag sitter och laddar inför en välbehövlig ansiktsbehandling. Min hy har genomgått en total makeover det senaste året, från supertorr till det motsatta (för tidigt klimakterie?). Måste stålsätta mig inför behandlarens övertygande uppmaningar om att köpa olika krämer för hur mycket pengar som helst. Från lyxig ansiktbehandling till vildmarken och fjällen, var mitt ute i ingenstans i helgen och red. Helt fantastiskt (bortsett från allt regn och kylan). Jag känner mig numera som en liten flicka med hästdrömmar som sitter med sin Min Häst i ett hörn och fantiserar om att galoppera på en stor äng. Men verkligen alltså, jag sa utveckla det här intresset. Det är en plikt mot mig själv!

Min första semester på jag vet inte hur länge, har hållit ett tempo på vad som skulle motsvara 140 km i timmen på en bilväg. Men nu sitter jag här, sista semesterveckan och som jag njuter. Fick ett plötsligt infall att kolla in bloggen och skriva lite. Att sammanfatta livet ända från oktober tänker jag inte ge mig på (åtminstone inte en timme före kvällens äta-ute-planer), tänker jag tillbaks i rewindtempo så är det ganska mycket som har förändrats. Jag trivs med tillvaron. Sitter just nu i min nya lägenhet vid mitt lilla datorbord, Polly snoozar i soffan bredvid mig och solen skiner in en aning. Det är tydligen midsommar i veckan. Jag blir alltid stressad av såna där högtider där man "måste" en massa. Förutom julen, julen gilllar jag innerligt. Jag blir opeppad på att festa om det förväntas av en, då vill jag inget annat än att stänga in mig i en halvmörk lägenhet och se på film. Fast, denna midsommar kommer min kära E upp och det förgyller definitivt dagen. Ok, måste börja göra mig i ordning. Morgonrock på stan ska tydligen inte vara någon hit. På återseende!

Det har onekligen varit en händelserik dag. Till att börja med hade vi en heldag med gästföreläsare som verkligen kändes engagerade, engagerande och inspirerande. Men man blir trött av att bara sitta, hur intressant det än är. Till råga på sittsmärta fick jag ett vad jag tror var ett Polly-hårstrå i ögat som hängde kvar där hela dagen. Jag såg suddigt och har säkert blivit misstagen för att ha flirtat med halva skolan så som jag gått runt och blinkat spastiskt.

Trötta mot kvällen så tänkte vi se på film. Så blev inte fallet, utan på väg till mig hittade A en hund som stod och skällde envist mot mitt hus. Han var lös i ett sele och man kunde se att kopplet hade slitits av. Hunden var väldigt nervös och inte särskilt lättcharmad för att fångas in. Efter många om och men fick A tag på honom och vi kunde ta in honom och ringa polisen, som inte hade fått in någon anmälan om en försvunnen hund. Så det var bara att vänta. Med 4 hundar + 1 katt i lägenheten (varav två spetsar = öronpropparna på och köttbullarna fram).
E kom hem med bil och vi åkte in för att chipläsa, vi kan kalla honom Göte, polisen hittade nummer till ägaren och vi mötte upp dom för att lämna över Göte. Han hade slitit sig loss ett par kilometer (!) härifrån och sprungit själv över en del bilvägar. Vill inte tänka på vad som kunde ha hänt. Ägarna blev väldigt glada, Göte likaså. Vi sa farväl och kan nu andas ut och förhoppningsvis sova gott i natt.

Okej, bakgrunden till denna fråga är att jag verkligen vill börja laga mer mat, men jag har stött på ett allvarligt hinder. Jag är därmed högst seriös med denna fråga och ställer den trots att jag riskerar hånskratt av olika dess slag. Kan man köpa färdighackad lök någonstans? Vanlig gul färsk alltså. Inte rostlök på burk. Jag har spenderat den senaste halvtimmen med sveda, tårar och avsaknad av njutning under middagen eftersom de fysiska besvären tog upp min energi och matlust. Jag skulle kunna låta bli att använda gul lök men det känns inte helt ultimat heller.

Roten till traumat.

Jag har minst ett halvt ton kurslitteratur att läsa och dagarna bara försvinner. Igår planerade jag att imorgon (läs idag), då j*klar ska jag få ALLT och lite därtill gjort. Nu är klockan snart tre och jag har inte läst mer än några kapitel. Det tar en stund att vakna, sen är det hundar som ska ut i regnet, mat som ska handlas och telefoner som ringer. Ikväll blir det trevligheter som är inplanerade för flera dagar sedan så det är då definitivt inget som ska ställas in. Okej, bara att köra på..

Bild från Höga Kusten-road trip i somras.

Kan inte påstå att jag har någon vidare helgkänsla idag. Mycket i tankarna och mycket kurslitteratur som ska läsas i helgen. Idag jobbar jag hela dagen. Har hällt i mig två koppar kaffe men gäspar inte mindre för det. Under natten har det blivit höst, slog upp dörren imorse och möttes av en kylig vägg. Jag gillar ju hösten så det var med viss glädje jag tog på mig min nya höstkappa och vantar och traskade iväg mot bussen.

Dessa framtidstankar som jag tidigare pratat om snurrar runt runt. Tycks inte hitta något svar på vad jag vill och har tänkt göra. Jag räknar med att Svaret ska dyka upp när jag minst anar det. Helst igår. Ni som är i början på en utbildning och vet vad ni ska göra de närmsta åren, NJUT! I det här så är det ju inte så att man kan styra över allt själv heller (om det nu hade varit lättare). Well well, det ska nog lösa sig på något vis, önskar bara att jag hade varit lite mer klar över vad det är jag vill åtminstone.

För nästan exakt tre år sedan kom jag för första gången till Umeå. Vi hade skrivit kontrakt för en lägenhet som vi inte ens hade sett på bild. Hund, katt, vi själva och möbler packades in i bil & flyg och färdades 120 mil norrut för att börja plugga och skapa ett liv här. Jag minns att hösten kom på bara några dagar. Precis likadant som idag, den där stekande solen i kombination med frisk luft och löv som börjar bli röda. Inte alls på samma sätt som i Skåne där hösten kommer med sin långsamhet. Då började jag första terminen, åkte buss genom hela stan för att komma till skolan och hade egentligen ingen aning om hur de kommande åren skulle bli. Som sagt, det var tre år sedan.

Idag, 2009, så läser jag min sista termin och funderar samtidigt intensivt på planer inför nästa. Plugga vidare? Försöka hitta ett jobb? Behålla lägenheten eller flytta till annat? Och så vidare. För ikväll nöjer jag mig med att veta vad jag ska göra imorgon.