Signed by annapanna

Det har onekligen varit en händelserik dag. Till att börja med hade vi en heldag med gästföreläsare som verkligen kändes engagerade, engagerande och inspirerande. Men man blir trött av att bara sitta, hur intressant det än är. Till råga på sittsmärta fick jag ett vad jag tror var ett Polly-hårstrå i ögat som hängde kvar där hela dagen. Jag såg suddigt och har säkert blivit misstagen för att ha flirtat med halva skolan så som jag gått runt och blinkat spastiskt.

Trötta mot kvällen så tänkte vi se på film. Så blev inte fallet, utan på väg till mig hittade A en hund som stod och skällde envist mot mitt hus. Han var lös i ett sele och man kunde se att kopplet hade slitits av. Hunden var väldigt nervös och inte särskilt lättcharmad för att fångas in. Efter många om och men fick A tag på honom och vi kunde ta in honom och ringa polisen, som inte hade fått in någon anmälan om en försvunnen hund. Så det var bara att vänta. Med 4 hundar + 1 katt i lägenheten (varav två spetsar = öronpropparna på och köttbullarna fram).
E kom hem med bil och vi åkte in för att chipläsa, vi kan kalla honom Göte, polisen hittade nummer till ägaren och vi mötte upp dom för att lämna över Göte. Han hade slitit sig loss ett par kilometer (!) härifrån och sprungit själv över en del bilvägar. Vill inte tänka på vad som kunde ha hänt. Ägarna blev väldigt glada, Göte likaså. Vi sa farväl och kan nu andas ut och förhoppningsvis sova gott i natt.

Okej, bakgrunden till denna fråga är att jag verkligen vill börja laga mer mat, men jag har stött på ett allvarligt hinder. Jag är därmed högst seriös med denna fråga och ställer den trots att jag riskerar hånskratt av olika dess slag. Kan man köpa färdighackad lök någonstans? Vanlig gul färsk alltså. Inte rostlök på burk. Jag har spenderat den senaste halvtimmen med sveda, tårar och avsaknad av njutning under middagen eftersom de fysiska besvären tog upp min energi och matlust. Jag skulle kunna låta bli att använda gul lök men det känns inte helt ultimat heller.

Roten till traumat.

Jag har minst ett halvt ton kurslitteratur att läsa och dagarna bara försvinner. Igår planerade jag att imorgon (läs idag), då j*klar ska jag få ALLT och lite därtill gjort. Nu är klockan snart tre och jag har inte läst mer än några kapitel. Det tar en stund att vakna, sen är det hundar som ska ut i regnet, mat som ska handlas och telefoner som ringer. Ikväll blir det trevligheter som är inplanerade för flera dagar sedan så det är då definitivt inget som ska ställas in. Okej, bara att köra på..

Bild från Höga Kusten-road trip i somras.

Kan inte påstå att jag har någon vidare helgkänsla idag. Mycket i tankarna och mycket kurslitteratur som ska läsas i helgen. Idag jobbar jag hela dagen. Har hällt i mig två koppar kaffe men gäspar inte mindre för det. Under natten har det blivit höst, slog upp dörren imorse och möttes av en kylig vägg. Jag gillar ju hösten så det var med viss glädje jag tog på mig min nya höstkappa och vantar och traskade iväg mot bussen.

Dessa framtidstankar som jag tidigare pratat om snurrar runt runt. Tycks inte hitta något svar på vad jag vill och har tänkt göra. Jag räknar med att Svaret ska dyka upp när jag minst anar det. Helst igår. Ni som är i början på en utbildning och vet vad ni ska göra de närmsta åren, NJUT! I det här så är det ju inte så att man kan styra över allt själv heller (om det nu hade varit lättare). Well well, det ska nog lösa sig på något vis, önskar bara att jag hade varit lite mer klar över vad det är jag vill åtminstone.

För nästan exakt tre år sedan kom jag för första gången till Umeå. Vi hade skrivit kontrakt för en lägenhet som vi inte ens hade sett på bild. Hund, katt, vi själva och möbler packades in i bil & flyg och färdades 120 mil norrut för att börja plugga och skapa ett liv här. Jag minns att hösten kom på bara några dagar. Precis likadant som idag, den där stekande solen i kombination med frisk luft och löv som börjar bli röda. Inte alls på samma sätt som i Skåne där hösten kommer med sin långsamhet. Då började jag första terminen, åkte buss genom hela stan för att komma till skolan och hade egentligen ingen aning om hur de kommande åren skulle bli. Som sagt, det var tre år sedan.

Idag, 2009, så läser jag min sista termin och funderar samtidigt intensivt på planer inför nästa. Plugga vidare? Försöka hitta ett jobb? Behålla lägenheten eller flytta till annat? Och så vidare. För ikväll nöjer jag mig med att veta vad jag ska göra imorgon.