Signed by annapanna

Jag satt på en föreläsning i förmiddags, trött (måndag), hungrig och föreläsningen består bara av siffror. Jag känner hur jag börjar störa mig på läraren, som så käckt och engagerat står där och pratar om uträkningarna, hur jag blir irriterad över att ingen förvarnat för det här. Jag och matte är ett kapitel för sig. Lågstadiet gick bra, mellanstadiet var helt okej med. Sedan började mattehelvetet någonstans där på högstadiet. Milt uttryckt. Jag har otroligt svårt för matte, jag tycker det är sanslöst tråkigt och framförallt förstår jag inte språket. Det är som att någon står och pratar kinensiska med mig, de flesta andra förstår men för mig kommer det inte. Det kommer inte något "aha, det var så man skulle göra!"

En intressant, och lite sorglig del i det hela är hur jag upplever att nästan alla mattelärare jag har haft inte tagit sig tid att förklara och förstå. Dom har mest blivit frustrerade och gått vidare till någon som är bra på ämnet och lagt ner tid på den personen istället.

Det närmsta vad det gäller förståelse jag har mött är en lärare jag hade för många år sedan, när jag sa att jag verkligen inte begrep så tittade han på mig med en medkännande blick och nästan spottade ut: Fii fan jävla matte!