Signed by annapanna

Om det är något som gör man irriterad och arg och allt annat man kan tänka sig så är det när saker försvinner spårlöst och helt utan logik!! Detta har hänt mig alldeles för många gånger. Skrev för längesen en lista över "Borttappade saker" och tanken var att stryka de sakerna som blev återfunna (för allt finns ju någonstans..eller hur är det?) Men på min lista fylldes det bara på saker och det var väldigt sällan som jag fick stryka något. Listan blev alltså väldigt deprimerande, särskilt eftersom det ofta var saker som betydde något för mig eller hade kostat en del. Jag slutade alltså med listan.
När vi åkte hem från Lund efter nyår hade jag lagt ner tre par örhängen i en påse; ett par splitternya små Pilgrim-örhängen i form av stjärnor, samt två par silverörhängen (det ena paret en present). När jag kom hem och packade upp handbagaget var påsen inte kvar. Jag visste precis var den hade legat men den var då puts väck.
Imorse när jag skulle sminka mig såg jag att en i.d - foundation var borta - som jag använde för ett par dagar sedan. Ok, den ligger någonstans här i närheten, jag får leta senare, tänker man då, och letar senare - vilket är nu: jag har letat ÖVERALLT, och då menar jag verkligen överallt på alla konstiga ställen man kan tänka sig. Men det är INGENSTANS! Och jag kan slå vad om en stor summa att den inte kommer återfinnas heller.
Blir så less på det här.. Hur kan en sak, som man vet att man inte tagit ur hemmet försvinna? När man storstädar eller flyttar brukar det dyka upp diverse saker - åh men där var den saken jag varit av med ett par år! Så är aldrig fallet för mig. Mina saker försvinner i ett svart hål.
Jag tror jag ska sluta köpa saker. Jag ska leva ett helt icke-materiellt liv. Ha en tygbit jag har runt kroppen, ok två stycken så att jag kan tvätta dom emellanåt. Sen ska jag ha en säng, lite mat och en TV kan väl vara okej - den blir man knappast av med sådär. Och så ska jag meditera och hitta en djupare mening med livet än örhängen och smink. Sådeså!