Att inte vara man

Som tjej växer man upp med att höra att man inte ska prata med fula gubbar, man ska inte gå själv på kvällarna, man ska vara försiktig med vem man går hem på efterfest till. Man ska vara jäkligt försiktig helt enkelt. Man undviker alla de här sakerna, men så händer sådant som med Engla - en oskyldig flicka som hade några hundra meter kvar hem. Eller som i Malmö för ett tag sedan när en drygt 80-årig kvinna blev våldtagen. Plötsligt är alla situationer en potentiell fara  och i alla fall jag blir ganska förbannad över att jag inte fötts som man. Sverige "är" så otroligt fritt och jämställt, men jag vet inte om jag kan hålla med om det.

Kommentarer
Postat av: Marie

Åh nej :( Vad tråkigt.. Jag får inte veta min tenta förrän på fredag! Pirrigt!! Unna dig något gott ikväll nu! Du fixar det nästa gång!

Postat av: Pernilla

Jag håller verkligen med. Det spelar inte någon roll hur försiktig man än är, för det kan hända vem som helst, var som helst.

I september blev jag jättefull när jag var på en nation i Lund och bestämde mig för att gå hem. Grejen var den att alla mina grejor var inne på nationen och min kompis gick för att hämta dem men tog så lång tid på sig (tyckte jag, men du vet vad spriten gör med hjärnan) och när hon kom ut var jag försvunnen. Jag hade hittat en trevlig tjej från Götet som jag gick in till stan med och när vi skiljdes åt och hon hade gett mig en tia, för att komplettera min enstaka två kronor jag hade med mig, till bussen träffade jag en kille utanför biografen. Jag tror han körde svarttaxi egentligen, men jag är inte helt säker. Han ville i alla fall köra mig hem och jag ska bestämt nej. Hur full jag än är, är jag väldigt noga med sådant. Dessvärre drog han med mig till sin bil och låste dörren och körde iväg. Jag var rädd vill jag lova och visste inte alls var jag skulle hamna. Jag kom hem, men på vägen fick jag också utstå att han tog på mig och försökte få mig att kyssa honom. Jag slängde mig ganska ordentligt ut ur bilen när han stannade vid min kompis lägenhet men han följde efter mig. Väl utanför lägenheten (jag hade inga nycklar så jag kom inte in och hon var ju kvar på nationen) tryckte han upp mig mot väggen och tog överallt på mig och "kysste" mig. På något sätt fick jag iväg honom - tror det kom en granne så att han blev rädd och stack och även om det var en mild form av vad som kan hända så hände det. Det värsta var väl egentligen att min kompis var jättearg på mig för att jag hade försvunnit (med all rätt), men inte gjorde något för att trösta mig när hon hittade mig gråtandes utanför lägenheten. Än idag har hon inte frågat något om vad som har hänt mig och det gör väldigt ont då hon ska föreställa min bästa vän. Det andra kan jag glömma, även om jag var rädd och det var hemskt, men man förväntar sig ändå att ens kompis ska bry sig.

Vad jag ville säga var - nej, man kan aldrig vara säker. Oavsett var. Inte ens i den minsta byn, staden eller ens utanför sitt hem och det är skrämmande..

Till din fråga - nej, gud. Absolut inte redo för en ny vecka - det betyder bara massor av mer jobb :D Men jag är ledig till helgen åtminstone! Är du redo?

2008-04-14 @ 13:52:56
URL: http://pernillah.tjejsajten.se

Kommentera här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback